The Christianisation of Scandinavia: a comparative study

The aim of this thesis is to examine the Christianization of Scandinavia, focusing on the methods of conversion employed by secular rulers and clerics. In order to achieve this aim, use will be made of comparative material from Anglo-Saxon England, Old Frisia, and Old Saxony. Conversion has been defined as the actions taken by secular rulers and/or clerics to achieve the Christianization of a society according to the contemporary norms of Christianity. The study will focus, in particular, on the 150 years after a secular ruler has taken charge over the spread of Christianity in these areas. The rulers are either internal or external to the kingdoms in question. The Scandinavian countries will thus be closely studied from c. 95o/iooo, Anglo-Saxon England from c. 597, and Old Frisia and Old Saxony from the end of the seventh century. This comparative approach has been chosen due to the scarcity of primary sources from Viking Age and early medieval Scandinavia. The material from England, Frisia, and Saxony has been employed as a `guide' to indicate what to search for in the Scandinavian sources. The primary sources that have been most commonly used, in all the geographical areas, are secular and ecclesiastical legislation. Many of these laws have hitherto been almost unexplored in the study of conversion. Archaeological evidence, such as excavated cult sites, burial grounds, and churches, has however also proven to be useful. The thesis focuses on a number of specific questions. These include: what are the requirements for successful conversion? What specific strategies were pursued by secular rulers and clerics? How did conversion affect the life of the wider population? Both forceful and more peaceful methods were used in conversion. What were the differences in the methods and their effects? What elements of pre- Christian religious custom and Christianity led to continuity or change after conversion

The communal nature of the judicial systems in early medieval Norway

Artikeln behandlar de många kollektiva aspekterna av rättsystemet i det tidigmedeltida Norge. Undersökningen har baserats på tre av de tidigaste norska lagarna: Gulatingslagen, Frostatingslagen samt Kung Magnus Lagaböters landslag. Dessa lagar representerar olika tidsfaser och visar därmed hur rättsystemet förändrades. De kollektiva aspekterna är starkast i Gulatingslagen och blir gradvis svagare i de två senare lagarna. ââ¬âââ¬âââ¬âDet är viktigt att lyfta fram lagarnas kollektiva drag eftersom tidigare forskning om landskapslagarna till stor del har fokuserat på de regler som rör individen. Anledningen till detta var att man ville visa hur det medeltida samhället skilde sig från det kollektiva förhistoriska, vilket har resulterat i att de många kollektiva dragen i lagarna har ignorerats. ââ¬âââ¬âââ¬âI artikelns inledning förklaras konceptet om ââ¬Åallmän kännedomââ¬Â, en av grundístenarna i tidig skandinavisk lag. Detta innebar att alla juridiska ärenden skulle offentliggöras. Vid exempelvis mord eller misshandel skulle den skyldiga kungöra sin gärning. Den utsatta måste också kungöra handlingen som ett brott gentemot sig. Samma princip gällde uppgörelser av olika slag; dessa skulle träffas i vittnens närvaro. Om parterna senare blev oense om termerna i överenskommelsen kunde vittnena kallas in. Den äldsta varianten som beskrivs i Gulatingslagen var en mycket komplicerad procedur som krävde ett stort antal vittnen. Med tiden minskades emellertid antalet vittnen till två, vilket kan ses som en utveckling mot ett samhälle mer inriktat på individen. ââ¬âââ¬âââ¬âEn av konsekvenserna av konceptet om allmän känndom var att alla överenskommelser blev offentliga och på så vis allas egendom. En annan var att brott som begicks i det fördolda, som t.ex inbrott, räknades bland de grövsta brotten man kunde begå. Något som ytterligare bidrog till den allmänna känndomen om gärningar och överenskommelser var att det inte fanns någon ordningsmakt. Istället var befolkningen förpliktigad att hjälpa till, exempelvis med att assistera biskopens män vid bötesindrivning.ââ¬âââ¬âââ¬âI de tidigaste lagarna tillämpades både kollektiv skuld och kollektiv bestraffning. Som exempel kan Gulatingslagens regler om mord på en ölfest ges. Enligt lagen var alla närvarande förpliktigade att hitta den skyldiga. Om de inte lyckades, var de förpliktigade att betala full ersättning till den dödas släkt samt till kungen. Med tiden togs detta bort och i Frostatingslagen var det istället arvtagarens ansvar att anklaga den skyldiga. Man blev man alltså mer och mer inriktad på att hitta en enda person som kunde hållas ansvarig för brottet. Detta orsakades troligtvis av kristendomens inflytande. I de tidigaste lagarna tillämpades även kollektiv bestraffning, exempelvis gatlopp, där befolkningen fick kasta sten på den som dömts av tinget. ââ¬âââ¬âââ¬âEn annan kollektiv aspekt var själva tingsförhandlingarna. Ãânda fram till slutet av 1200-talet togs rättsliga beslut gemensamt av ett stort antal människor. De lokala och regionala tingsmötena var allting, dvs. alla fria män var förpliktigade att närvara och skulle tillsammans enas om domen. För att den skulle få största möjliga genomslag var det viktigt att få så många som möjligt att komma överens. Till den högsta instansen, lagtinget, utvaldes ett antal lagtingsmän. Enligt den äldsta versioníen av Gulatingslagen skulle det finnas 400 lagtingsmän. Antalet minskades med tiden och i Magnus Lagaböters landslag var antalet nere i 148. Enligt samma lag var det sedan 36 lögréttumenn som skulle enas om domen. Resten av lagtingsmännen skulle enbart godkänna domen genom att skramla med sina vapen (vápnatak). Det är oklart om det fanns lögréttumenn i de tidigare lagarna. Det är alltså möjligt att domarna i det tidigaste skedet skulle fastställas av samtliga 400 lagtingsmän. ââ¬âââ¬âââ¬âDet är naturligtvis svårt att veta om domar och beslut var kollektiva även i praktiken, eller om kungens män (dvs. årmän, lendmän och sysslomän) påverkade tingsförhandlingarna. Detta verkar dock inte ha varit fallet. Kungens män hade vissa formella förpliktelser i samband med tinget, men var förbjudna att delta i själva tingsbesluten. Det verkar alltså som om bönderna hade en ganska stark position i det tidigaste skedet. Detta verkar dock ha förändrats i och med lagmannens ökade inflytande. I tidig medeltid skulle lagmannen enbart läsa upp lagen och ge órskurðr, dvs. förklara hur lagen förhöll sig till de fall som tagits upp på tinget. Med tiden blev lagmannen en kungens man och hans órskurðr fick gradvis karaktären av en dom. På 1260-talet hade lagmannen blivit en erkänd domare. ââ¬âââ¬âââ¬âEn annan viktig utveckling var införandet av sáttmál. Detta innebar att fall där lagens hållning var klar kunde avgöras direkt av kungens eller biskopens män, utan att ett tingsmöte behövde kallas. Dessa män blev alltså i praktiken domare. Det verkar som om kungen började stödja denna praxis från slutet av 1200-talet. Enligt Magnus Lagaböters landslag kunde kungen dessutom bryta lagmannens órskurðr. Utvecklingen mot ett rättsystem mer fokuserat på individen kan även tydliggöras genom en jämförelse med kristenrätterna. Dessa innehåller inga förordningar om kollektiv skuld eller bestraffning. Straffen kunde ofta utgöras av personlig botgöríing. Det står således klart att många av reglerna i de andra kapitlen av landskapslagíííííarna kom från sedvanerätten, och bara gradvis förändrades för att passa det kristna samhället

Negotiating the North

This book brings together the cumulative results of a three-year project focused on the assemblies and administrative systems of Scandinavia, Britain, and the North Atlantic islands in the 1st and 2nd millennia AD. In this volume we integrate a wide range of historical, cartographic, archaeological, field-based, and onomastic data pertaining to early medieval and medieval administrative practices, geographies, and places of assembly in Norway, Sweden, Denmark, Iceland, the Faroe Islands, Scotland, and eastern England. This transnational perspective has enabled a new understanding of the development of power structures in early medieval northern Europe and the maturation of these systems in later centuries under royal control. In a series of richly illustrated chapters, we explore the emergence and development of mechanisms for consensus. We begin with a historiographical exploration of assembly research that sets the intellectual agenda for the chapters that follow. We then examine the emergence and development of the thing in Scandinavia and its export to the lands colonised by the Norse. We consider more broadly how assembly practices may have developed at a local level, yet played a significant role in the consolidation, and at times regulation, of elite power structures. Presenting a fresh perspective on the agency and power of the thing and cognate types of local and regional assembly, this interdisciplinary volume provides an invaluable, in-depth insight into the people, places, laws, and consensual structures that shaped the early medieval and medieval kingdoms of northern Europe

Negotiating the North

This book brings together the cumulative results of a three-year project focused on the assemblies and administrative systems of Scandinavia, Britain, and the North Atlantic islands in the 1st and 2nd millennia AD. In this volume we integrate a wide range of historical, cartographic, archaeological, field-based, and onomastic data pertaining to early medieval and medieval administrative practices, geographies, and places of assembly in Norway, Sweden, Denmark, Iceland, the Faroe Islands, Scotland, and eastern England. This transnational perspective has enabled a new understanding of the development of power structures in early medieval northern Europe and the maturation of these systems in later centuries under royal control. In a series of richly illustrated chapters, we explore the emergence and development of mechanisms for consensus. We begin with a historiographical exploration of assembly research that sets the intellectual agenda for the chapters that follow. We then examine the emergence and development of the thing in Scandinavia and its export to the lands colonised by the Norse. We consider more broadly how assembly practices may have developed at a local level, yet played a significant role in the consolidation, and at times regulation, of elite power structures. Presenting a fresh perspective on the agency and power of the thing and cognate types of local and regional assembly, this interdisciplinary volume provides an invaluable, in-depth insight into the people, places, laws, and consensual structures that shaped the early medieval and medieval kingdoms of northern Europe

The Norse waterways of West Mainland Orkney, Scotland

This study was funded by BA/Leverhulme Small Research Grants 2017-18 Round.Norse place-names for farms, individual landscape features and general landscape areas are ubiquitous throughout the Orkney Islands. These have an origin during the mediaeval period AD790–1350 when Orkney was ruled by Scandinavian earls. The oldest referenced maps for the parish of Harray (West Mainland, Orkney) suggests that in the past significant waterways crossed wetlands extending between the Loch of Harray and Houseby in an area associated with the earldom power base at Birsay. Subsequent drainage projects, changes in climate and sea level have since resulted in the loss of the waterways. An investigation of the wetlands using geophysical and geological analysis provided a reconstruction of the palaeo-environments. Comparison with place-names of significance allowed interpretation of possible routeways along navigable waters by shallow-draught Viking-Age vessels. The results allow for re-drawing the map of Norse Orkney and postulation of produce transfer corridors from estates in the south to the power centre at Birsay.PostprintPeer reviewe

Traversing the Inner Seas: Contacts and Continuity in and around Scotland, the Hebrides, and the North of Ireland

Throughout the medieval period, the ‘Inner Seas’ linking Scotland, the Hebrides, and the north of Ireland represented a confluence and crucible of identity. The region’s myriad islands served as stepping stones in a maritime network across which people, property, and perceptions travelled freely and purposefully. Encompassing three main themes, ten authors, and a multitude of interdisciplinary insights, this peer-reviewed volume represents some of the foremost research from the most recent residential conferences of the Scottish Society for Northern Studies, exploring the turbulent history and legacy of this interconnected seascape as both centre and periphery

The Christianisation of Scandinavia : a comparative study

EThOS - Electronic Theses Online ServiceGBUnited Kingdo

Things in Vikings

In popular imagery, Vikings are often depicted as the ultimate lawless barbarians. Yet, as with all early medieval “barbarians” inspired by the writings of Tacitus, they have long been romanticized in Western popular culture for their supposed inherent equality and fairness, within which the roots of Nordic democracy are perceived.1 At the fulcrum of these stereotypes of nobility and savagery are Norse legal practices and assembly places. This chapter reviews the assembly places and practices depicted in the television show 'Vikings'